Enorm i sin egen rätt                                                                                           

(Mel.: Fritiof och Carmencita av E Taube)

Ouroboros, en gammal orm förutan ända,

Han har slukat sin svans

Och nu kan han inte vända.

När han når mättnad

Känner han ingen lättnad.

Och han lider med Tiden

Och snart är klockan sex.

Då får vi alla väl hoppas att han kräks.

För han är så väldigt kramgo.

För då kan vi samlas kring en bägare i salen

Och se upp så inte något

Finns i strupen som är galen.

Låt dryckjom strömma,

Det finns mera att tömma

Ibland lustige bröder

För nu är klockan sex.

Då ser vi till att i alla törsten släcks.

För ENORM är våran livslust!

Som Orobouros är så vill jag inte vara

Nära mig själv.

Nej helst i bröders skara

Man sluter ringen,

Glömmer världen omkring en.

Ja med vänner omkring mig

Känner jag mig mest i form

För i den kretsen endast glädjen är ENORM.

Skål för sann och evig vänskap.