Sidan 11 - Liv & Död
Allt är Förgänglighet
och ett jagande efter Vind
Minns ni punkbandet "Docent Död"?
De bytte så småningom namn till "Docenterna". Själv gillar jag att se mig mera som "Docent Liv", åtminstone för det mesta...
Fast...
Mera Död än Liv?
Detta kunde ha varit vi, om inte...
Du fattas mig, gamle sommarvän (2018)
Igår eftermiddag smög du ut genom dörren som så många sommardagar och ljusa sommarnätter förr i tiden. När vi skulle segla runt Onsalafjorden. När vi skulle tälta. När vi skulle jaga efter nya spännande tjejer på våra mopeder.
Du var min lite spännande, lite galne och lite äldre sommarkompis. Du drog ut mig på nya äventyr, när jag hade tänkt läsa mina böcker. Du var Hasse Alfredson mot min Tage Danielsson i våra bandinspelade intervjuprogram.
Fast vår vänskap utsträcktes till hela året och resten av livet. Fast vi fick umgås familjevis och i goda vänners lag. Fast vi fick åldras som vänner är det såhär jag helst vill minnas dig.
Nu när du en sista gång smög ut i sommaren. Men den här gången kommer du inte tillbaka. Den här gången blir det inte dålig sömn i ett varmt fyrmanstält med mig och minst dubbelt så många fnittrande tjejer. Du får sova gott och länge, fri från smärtor, sjukdom och bekymmer.
Men du FATTAS MIG
Oftast seglade vi trissjolle
Han skulle just fyllt 75 (i februari 2019)
En ny påminnelse om vår dödlighet nådde mig, då min gamle vän Hans M idag kom till mig via Facebook, troligen den kanal som moderna andar nyttjar. Dessvärre måste han ha varit lätt förvirrad, eftersom han ville ha en hälsning på sin födelsedag (20 februari) en dryg vecka för tidigt - likaså jag som omedelbart spred densamma.
Fick på detta sätt kontakt med både hans efterlämnade änkefru Ewa och andra vänner, så något gott förde det med sig. Sparar alltså 75:an en vecka till, men då ska den drickas i botten! Säger jag, eder författare, för vilken en dubbel botten är minst en för lite.
Borde egentligen ha ett releaseparty (kanske utomhus på Vidösten i mars - ett real isparty?) och bjuda på bokbål, såväl med som utan alko-hål.
Mera BÅL
Mera SKÅL
Larsdagsklagan från 2018-08-10
Det är inte fel att bli äldre, om man betänker alternativet
Lamentatio Laurentii
När barnen blir alltmera medelålders. När unga flickor passerat både femtio och sextio - ja till och med sjuttio.
När inte ens skribenter längre behärskar en massa gamla fina svenska ord som exempelvis alldenstund och lamentera.
När man är gift med en mormor som blivit en farmor och sedan ska fylla sjuttio.
När vännernas led glesnar alltmer.
Då fattar man att man inte bara är på den så kallade döhalvan, utan fastmer kommit in i tredje perioden efter sidbytet med föga hopp om substantiell förlängning av matchen, innan den Höge Domaren slutgiltigt blåser i pipan.
Kanske blir det Sudden Death?
Angående Gamla Vänner
Framtiden – finns den? Hur blir det då?
(utdrag ur min bok "Underlivstankar 3 - Tankar om Livets Under)
Tänker redan på det gamla gänget; snart har alla överlevande rollatorer, som kommer att ställas upp som vagnborgar i gamla Vilda Västern runt ett antal krokiga gestalter som hukar vid middagsbordet utan att behöva oroas över förekomsten av siouxer. Och hustrun och jag som faktiskt, delvis på skämt, kom på idén att ”pimpa” rollatorer för oss krävande 40-talister med lite bling-bling och krom och tillhörande android eller i-phone (”ajfån” som dotterdottern stavade det) med hörlurar/hörapparat, eventuellt en ”Padda”. Kanske en partyutrustning med drinkhållare och medicindosett för till exempel Viagra. Kanske med namnet ”Rock´n´rollator”?
Och en kompis till en kompis som deltog i skämtet exploaterade faktiskt idén, åtminstone delvis (firman TrustCare, modellerna Let´s Go, Let´s Go out och Let´s Fly). Egentligen uppfann jag faktiskt även portionssnuset, fast även detta en aning för sent (se min bok "Underlivstankar 2 - Tankar om underbara liv").
Och i framtiden kommer vi alla att tala utan att höra, eller höra på, varandra. Fast det är ju redan verklighet för en del i gänget, om jag tänker efter. "Har ni hört på maken?" ”Aldrig”, säger hustrun, och menar det! Och urinkatetrar har en del av oss redan, eller har åtminstone haft. Då är det inte någon (vatten)konst att hålla kontinensen. Och reservdelar är insatta i flera av oss. Flera av oss blir dessutom nästan mätta bara av medicininnehållet i våra dosetter. Några av oss behöver inte ens dricka alkohol för att bli yra i huvudet. Och minnet lär förmodligen inte bli bättre. Den ljusnande framtid är sannerligen vår!
Och då har jag ändå inte berört synen eller att zebra (ut), smaklöshet eller att lukta illa.
Romanidé: Fyra slagrörda kompisar i ett (annat) gammalt gäng som dör en efter en = stroke-kvartetten som sprängdes.
Faktiskt vår ide´.
Raukare?
Potens å sånt då...
(alternativt ”Från manslem till gubbslem”)
Äldre män skall man ej förakta.
De gör det bra men de gör det sakta!
Unga pojkar är bara skit.
Det har re´n gått, när de kommit dit.
(Tack till Jill Johnson)
Dock, som tidigare påpekats, fortplantning är väl okej, men vem har bråttom?
Brått lönar sig inte! Detta finns i boken "Underlivstankar 3 - tankar om Livets Under".
Angående kompensationsmekanismer vid hög ålder
Den minskade potensen kompenseras av ett sviktande närminne.
Den minskade hårväxten på huvudet kompenseras med lätthet av
Den ökade behåringen på rygg och axlar och i näsa, öron och anus.
Svårigheten att komma igång med vattenkastningen
kompenseras av ett kraftigt efterdropp.
Om att bli silverrygg och att sjunga som Marianne Faithful i ”The ballad of Lucy Jordan”:
At the age of sixty-seven
I realized I´d never
Go to Paris in a sportscar
With the warm wind in my hair
Om jag inte tar av mig skjortan, förstås. Att ha långt hår som hänger ner på ryggen (ända till rumpan) börjar bli möjligt igen, fast rötterna ligger samtliga nedanför kragen.
Jodå, detta finns också i "Underlivstankar 3".
Oh Lord, won´t you give me one?
Och Livet går Vidare
Jag lever nog lite till...
Eftersom dagens gastroskopi inte visade något värre än salicylsyreframkallade småsår i min magsäck, så får ni stå ut med att jag återkommer! (juli 2019)
Babels Torn
Jag tänker mig att jag sitter mitt emot en intervjuperson (hemskt gärna Jessika Gedin i Babel) som säger ungefär: "Lars Nilsson, läkare och nyligen debuterad författare, hur tänker du kring det här med psykisk ohälsa? (Förlåt, Jessika, så skulle du aldrig uttrycka dig - det är en parodi på många andra.) Du som själv varit där." Och jag skulle svara: "Nämen (alternativt jamen), kring det tänker jag ungefär såhär" (vilket jag aldrig någonsin skulle säga, heller)...
Detta som en ingress till fortsatt tänkande under "Värre än Döden", alltmedan de så kallade ohälsotalen ökar.
Babels Torn?
I alla fall genvägen till det Svarta Torn som är Värre än Döden
När Döden Nalkas
Plötsligt ännu mera aktuellt ämne