En novellitet.

Börja med en pojke i ett sommarkök.

Lägg på nya lager.

HansattiköketochtogenmorgonmackamedmessmörochfunderadestarktpåännuenmedRaketostmedanradionspelademusikmellanmorgonnyheternanågotomSuexkrisenkanskedetvarentiddåusavarhjältardehadejuhjäpteuropaunderkrigetliksomIsraelsomfördeDavidskampmotGoliatochdetkundejuintevaratvärtom.

Det var ju nästan poesi

Det är eventuellt sådant man lättast får publicerat idag, särskilt om jag inte uppger min höga ålder. Låtsas att jag är debutant, gärna (men inte nödvändigtvis) kvinna, gärna (men inte obligat) med invandrarbakgrund och, säj typ 27 bast. Max. Möjligen för experimentellt för min snart 75-åriga smak, tror jag.

Alltnog:

Han (som kunde varit jag) satt alltså där i köket på sommarstället (därmed avslöjad som borgare, eftersom det var hyrt – fast det beror lite på tidsperiod) och morgonsolen började komma in genom nästa fönster, ungefär som om huset var ett solur (bra!).

Mamma hade som vanligt lagt fram smörgåsar på en tallrik som täcktes av en djupare tallrik som han kunde använda för flingor och mjölk med en klick Findus snabbkräm (tidsperiod avslöjad). Pappcylindern med Raketost (nu du gnu!) fanns i skafferiet, eftersom kylskåpet var så litet här på landet.

Han var uppe tidigare än han brukade för att eventuellt träffa sin kompis Rolf (kan vi kalla honom) och ro ut till den mest spännande ön, men mamma hade gått upp ännu tidigare och antagligen tagit bussen in till K (dendu, Håkan Nesser!). Genom det öppna mindre fönstret i köket började dofterna utifrån sippra in genom myggnätet: den diskreta från daggvått gräs, en svag rosendoft mot Röllekans kryddigare (sket väl han i, om ni har räknat ut hans ålder).

Från radion (av märket Dux) på fönsterbrädet bredvid köksbordet med dess noggrant rentorkade rutiga vaxduk (återigen något som en kille på kanske 12–14 år inte lägger märke till, fast det finns där någonstans på hårddisken ändå), just från den radion hördes en hallåman (tidstypiskt, bra!) säga något om den senaste utvecklingen av Suezkrisen (skitsnack – det var minst 1 år tidigare och dessutom inte på sommaren, röllekan blommar väl tidigast i juni men inte i oktober).

Kommer igen med en annan nyhet och kanske lite musikspår? Varför inte paratyfus och först Sputnik 1 och sedan 2 (fast det var först i oktober, respektive november)? Eller att Suezkanalen faktiskt öppnas igen. Och så låter vi radion spela ”Tammy” med Debbie Reynolds eller ”Love Letters in the Sand” med Pat Boone eller en tidig Elvis the Pelvis. Men hade den amerikanska listan kommit till Sverige redan samma år (1957)? Eller vore det bättre med året 1958 med radion spelande ”What You´ve Done to Me” och ”Diana” med en tonårig Paul Anka? Full rymdkapplöpning. Egypten och Syrien i en kortvarig union och Jordaniens kung Faisal mördas. De Gaulle väljs till president i Frankrike. Och tv blir allt populärare när VM i fotboll äger rum i Sverige, där vi kommer 2:a efter Brasilien. Tungviktsboxaren Ingemar ”Ingo” Johansson slår en oväntad knockout på världstvåan Eddie Machen redan i första ronden och Sverige ställer upp i Eurovisionsschlager- festivalen för första gången.

Och ”Mosebacke Monarki” börjar sändas i radio, fast inte förrän i oktober. Eller 1959 med ”Personality” med Lloyd Price, ”Put Your Head on My Shoulder” och “Lonely Boy” Fortfarande med Paul Anka, “Donna” med Ritchie Valens, ”Smoke Gets In Your Eyes” med The Platters, “Lipstick On Your Collar” med Connie Francis, ännu flera Elvis t.ex. “ (A) Big Hunk O ´Love”, “Charlie Brown” med The Coasters. Åtminstone i Sverige var även “Mona Lisa” med Conway Twitty och ”What Do You Want to Make Those Eyes at Me for” med Emile Ford populära. Och ”Klas-Göran” med Lill-Babs, så klart.

Musikprogram för ungdomar hade så smått börjat sändas i Sveriges Radio som svar på Radio Luxemburg. Ingo blir Sveriges förste världsmästare I tungviktsboxning genom att slå ut Floyd Patterson på Yankee Stadium i New York. En ovanligt varm och torr sommar.

Fast ska man sälja måste det in lite mera spänning Kanske mor eller far kan vara alkoholist eller skilsmässan hänga som ett hot över familjen – eller mamman ha en psykisk sjukdom?

Vi tar om det från början... Pojken (som fortfarande kunde varit jag) satt alltså där i köket på sommarstället och morgon-solen började komma in genom nästa fönster, ungefär som om huset var ett solur (fortfarande bra). Mamma hade inte som vanligt lagt fram smörgåsar på en tallrik som täcktes av en djupare tallrik som han kunde använda för flingor och mjölk med en klick Findus snabbkräm. Inte fanns det heller blåbär att ha till kylskåpskall fil (snygg litterär/musikalisk referens, fast tiden inte riktigt stämmer, men va fan!).

Det fanns faktiskt inte heller någon fil i kylskåpet, eftersom alla glömt köpa. Pappcylindern med Raketost fanns i alla fall i skafferiet, eftersom kylskåpet var så litet här på landet, men osten var betänkligt torr. Han var uppe tidigare än han brukade för att eventuellt träffa sin kompis Rolf och ro ut till den mest spännande ön i fjorden.

Mamma hade inte gått upp ännu tidigare som hon ofta brukade för hon var inte hemma (spännande!?). Genom det öppna mindre fönstret i köket började dofterna utifrån sippra in genom myggnätet: den diskreta från daggvått gräs, en svag rosendoft mot Röllekans kryddigare. Från radion av märket Philips (vardetvisst) på fönsterbrädet bredvid köksbordet med dess snarare bristfälligt än noggrant rentorkade rutiga vaxduk (känner ni spänningen byggas upp?), just från den radion hördes hallåmannens röst säga något om den senaste paratyfusepidemin,(Nej det var mordet på Jordaniens kung Faisal, vi är då i juli 1958) stryk paratyfusen.

Strax började grammofonmusikprogrammet och han hoppades få höra Paul Anka med ”Diana” (där satt den, behöver inte ens nämna Ingo vs Machen-matchen för att nåla fast 1958!).

Man kan gärna ta till lite våld och/eller sex för att sälja, fast då får det bli 1959.

Pojken som satt vid köksbordet...

Ivorianen i Barcakepsen var som vanligt först på plats för att öppna serveringen nere på stranden. Trafiken på stadsmotorvägen närmast kustremsan var fortfarande modest såhär före klockan sju och de bilar som var igång undvek att tuta. Det rådde fortfarande en behaglig svalka, solen hade ännu inte börjat koppla på svetsläget. Två unga flickor med nordafrikanskt ursprung, klädda i fotsida svarta dräkter och roströdbruna huvuddukar släpptes just ut från en skåpbil med städfirmaskyltar på spanska och catalan. Några morgontidiga joggare och motionscyklister i lätta träningskläder rörde sig längs strandremsan.

Den nordeuropeiske mannen kom med bestämda steg ut från en gränd, troligen Passatge de la Llacuna, och passerade raden av planteringar och körbanor vid Avenida del Litoral på sin väg rakt mot strandlinjen. Han var lång, inte lika lång som den svarte ivorianen men säkert över en och åttio, muskulöst byggd trots sina förmodade sjuttio år och verkade vältränad. Han bar en skuggande skinnhatt av australiensisk typ på sin rakade hjässa. 

Något om flygperspektiv och Mallorca åt sydväst