Finns det någon?

Jo, vi får lite tid till eftertanke i dödens närhet, något som den moderna människan i vår kultur sällan har haft de sista 75 - 80 åren (vem sa det - vet att jag har snott det).

Memento Mori i April 

Härlig är Döden

när modigt han dignar

dignar i kamp för sitt land...

...främst en yngling

medan han ännu älskligt i lockarna bär

vårliga blommornas krans.

Fager för kvinnor

ståtlig för män

ska han synas i livet,

skön är han ännu som död,

fallen i slaktningens mitt.

Nåt sånt skrev han broder Viktor - jag ryser mera av obehag. Det är ju för djävla sorgligt att dö som ung om än för ett gott ändamål. Passar bättre för IS-krigare och liknande. Undantag om man räddar andra människor, men sorgligt ändå!

Det är hjältedöden som i Dexippos! Inte nåt för mig - bölade som en gris, varje gång min far läste upp den. Men visst finns det en skönhet i undergången. Ingen händelse att antiken alltid uppmanade till kärlek och njutning just för att livet är ändligt. "Gör dig glad men skynda bara, morgondagen känner ingen". Ateismen håller kvar fokus på vårt jordiska liv. Allt annat är ovisst.

David Rönnegard - ung och döende i cancer

Läste just i den utmärkta tidskriften "Sans" (Nr 2, 2020) en intervju med denne välformulerade unge man med obotlig cancer som ändå finner tröst fast inte i religionen utan i sin ateistiska världsbild.

Man kan knappast vara rädd för själva döden, den är som en evig drömlös sömn. Medvetandet upphör som det en dag gör för alla levande varelser. Man kan inte leva utan att också dö en dag.

Man klarar sig utan en himmel och definitivt utan ett helvete. Man kan vara rädd för själva döendet, att det ska bli plågsamt. Man kan sörja skilsmässan från nära och kära, man kan vara rädd för själva avskedet, att det kan bli plågsamt för de man älskar mest och för en själv. Att man inte får vara med om festen längre ger en separationsångest men det är det sura äpple ateisten måste bita i. Men i övrigt kan man vara glad att man måste ta vara på livet medan det pågår - att bli påmind om att det inte varar för evigt.

Mitt Liv mellan Qvinnoben

Jag föddes mellan Kvinnoben.

Och återvänt så ofta sen.

Jag levt emellan Kvinnoben.

Och när min tid är ute sen

Så vill jag åter dit så ren

Och glad få dö emellan Kvinnoben.

Att födas är att dö en smula.

Tänk om döden är att födas på ny kula,

Att återgå från var jag kom,

En värld jag borde veta om.

Ingenting främmande.

Ingenting skrämmande.

Tränga in I Livmodern

Din Heliga Gud Moder

Heliga guds Livmoder

Vaggas i kroppsvarmt vatten

Lyssna på pratet, musiken och skratten

Från dem kvar utanför,

När jag dör

Som jag hör

Enbart utanpå.

Döden tänkte jag mig så.

Vännen PeO är död (dec 2020)

Innan andra ljuset tänds, vill jag ägna en tanke åt en gammal vän, för vilken ljuset slocknade för en tid sedan.

Idag läste jag den första minnesrunan i tidningen - flera följer! Idag såg jag också minneshögtiden i Annedalskyrkan virtuellt, på grund av de rådande coronatiderna och min egen och hustruns riskstatus. Svårt dessutom att veta om man, ur familjens synpunkt, är bland de 20 närmaste vännerna, familj och övrig släkt inräknad. Jag tycker om att tänka mig att jag är det - ingen obehaglig överraskning stör denna eventuella illusion idag.

En fin och värdig ceremoni, kanske mera tack vare än trots den låga närvaron i kyrkan. Språkligt och intellektuellt välformulerat tal av officianten i den avlidnes anda som det skulle vara just för PeO. Kände starkt med er, de närmaste, när ni gick fram mot kistan. Vi känner flera av er och tänker på er. Vi får ses längre fram, förhoppningsvis på denna sidan, och tala om PeO.

Många fina ord har sagts. Många fina runor ristats. Monument kommer att resas i form av minnesfonder i hans namn. Stipendier kommer sannolikt att utdelas från denna. Det har han förtjänat. Många Stora Män är inte stora människor. Men PeO var på många sätt en Stor Människa - varm i sin humanistiska grundsyn, uppmuntrande och tröstande mot patienter, elever, vänner och kollegor. Han fattas oss.

Många är de vänner över hela världen som gärna närvarat personligen idag. De kunde förmodligen fyllt hela den stora Annedalskyrkan.

Jag vill ge honom det finaste eftermäle jag själv fått från några arbetsplatser och som jag personligen önskar mig efter min egen, rimligen inte så avlägsna, framtida död: Vi saknar dig ofta - det var så ROLIGT när du var här!

Vän PeO, R.I.P.

Göte glömde det mesta under livet

För det blev han bedömd.

Nu är även Göte glömd.

Han lär ha vart berömd.

Vem sa du? 

En saducé.

Sa du de´?

En får la C.

Plinius Hacka häll

Rista runa

Förgäves fruktlös fiasko

Sisyfos

Oden tappat koden

Om dårars idrotter

Och kolonitlotter

Idrott är att hinna före till ett ynkligt litet snöre (F. Fakir).

Snöre, Vasa? Lopp?

För fortsättning hänvisas till religionskapitlet

Och varför inte den nya ljudendomen?

Den nya Predikarens Predikamente

Fåfänglig vind

Finns Ljud Om ingen hör det?

Hjälper Bud Om ingen gör det?

I begynnelsen var Ordet.

Sen kom första brodermordet.

Hörs rösten av den som ropar i öknen?

Va?

Kräver omröstning

Och rösträkning

Med omräkning av rösterna.

Första ljudet:

Du ska inga avljud hava jämte mig.

Inte ens genom omljud.

Något ur raderna till Janne Hirsch. + Jag menar Alvar - kvis dere viser ham, kaller eg på konduktorn!